Kortfattad släkthistoria

Sigill för Heinrich von Platen 1446 Sigill för Heinrich von Platen 1446

Genom Westfaliska freden år 1648 kom bl.a. ön Rügen i svensk besittning. Det var naturligt, inte minst under det fortsatta krigen, att personer i det nya svenska provinserna sökte sig en framtid i tjänst under den svenska kronan. Detta gällde bl.a. en av de äldsta adelsätterna inom området, medlemmar av släkten von Platen.

Ätten framträde bevisligen redan år 1255, Otto cum Plate omnämns i tre skilda urkunder. Som stamfader för flertalet av de från Rügen härstammande släktgrenarna räknas Henning Plate, innehavare av godset Granskevitz. Han levde omkring år 1396. Genom hans sonsons son Wilken, även han innehavare av Granskevitz och dessutom lantfogde på Rügen omkring år 1520, delade sig släkten i tre grenar:

- sonen Jürgen, liksom fadern lantfogde på Rügen, blev stamfar för en gren, efter innehavet av godsen Venz och Zubzow benämnd Venz-Zubzow-grenen.

- sonen Behrendt på Granskevitz, stamfar för Granskevitsgrenen som senare, efter upphöjelse till tysk riksgrevlig värdighet år 1689, benämndes Platen-Hallermund-grenen samt

- sonen Heinrich, ägare av Dornhof och Silenz, stamfar för Dornhof-grenen.

Först under 1700-talet medförde släktmedlemmarnas tjänst i Sverige att några av dem blev stadigvarande bosatta i landet och här fortplantade släkten.

Läs mer om släktens historia

von Platen, namn på flera tyska adelssläkter, av vilka en senare vittförgrenad förekommer på Rügen redan under 1300-talets förra hälft med två vingar i vapnet och det dåvarande släktnamnet Plate. I Sverige nämns namnet från 1200-talet till 1400-talet, har så småningom försvenskats till Plata, flera personer med detta namn av vilka fyra kan beläggas ha fört det ovannämnda vapnet. Den förste av dem var Claus Plate (död tidigast 1408). Han verkar ha varit besläktad med drotsen Bo Jonssons andra hustru Margareta Dume och förekommer tidigast i kung Albrekts lejdebrev för denne 1374. Enligt ett notariatsinstrument från 1389 skall Plate av det svenska riksrådet ha sänts till Tyska ordens högmästare i Marienburg (nu Malbork). Samma källa uppger att han på väg från denne blev fängslad av den pommerske hertigen Wartislaw den yngre, den blivande unionskungen Eriks far; sedan han genom Tyska ordens ingripande frisläppts, var han fånge hos högmästaren under ett och ett halvt år. 1390 var Plate bland löftesmännen i Bo Jonssons kusin Sten Bossons revers till Strängnäsbiskopen rörande drotsens efterlämnade skuld till denne, och 1391 beseglade han i Lund två brev för drottning Margareta. I Nyköpings recess 1396 nämns han för första gången som riddare, varför det är sannolikt att han varit bland de 36 personer som dubbats vid hyllningen av kung Erik vid Mora stenar ett par månader tidigare.

Claus Plate var sannolikt far till Magnus Plata (död troligen tidigast 1443), som blev svårt sårad då han 1416 deltog i kung Eriks krigsfolks försvar av ön Femern mot holsteinarna. Han kan inte beläggas i Sverige senare än 1422, då han sålde jord i häraderna Bollebygd och Laske i Västergötland. Troligen är han identisk med den Magnus Plate som 1430 sålde godset Zubzow på Rügen, som bl. a Claus Plate köpt 1405. Sannolikt är han också identisk med den person med samma namn som 1441 var fogde på Rügen. Den sedan länge i litteraturen förekommande identifieringen av Magnus Plata med den svenska ätten Brahes stamfar Magnus Laurensson, som förde samma vapen, är oriktig. Hans bror Claus Plata (död tidigast 1458) var omkring 1423 Hans Kropelins underfogde på Almarestäket och blev enligt Engelbrektkrönikan under Engelbrekts sista fälttåg 1436 jämte Johan Karlsson hövitsman för dem som belägrade Nyköpings hus. Sedan 1420-talet och ännu 1440 var han rikssråd men tycks inte ha accepterats som sådant av vare sig kung Kristofer eller Karl Knutsson. 1440-55 kan Plata beläggas som häradshödning i Rönö härad i Södermanland. Uppgifter att han skulle ha varit hövitsman på Borgholm 1445 och på Korsholm 1456 har ej kunnat verifieras. Plata var styvfar till riksrådet Erik Nipertz och blev svärfar till riksråden Svarte Åke Jönsson (Svarte Skåning) och Magnus Bengtsson. Hans dotterdotter Birgitta Magnusdotter blev morfars mor till de svenska kungarna Johan III och Karl IX.

1429 beseglade Claus Plata i Södermanland tillsammans med en Henric Plata, som sannolikt är identisk med en i övrigt endast genom senare finländska brev känd person med detta namn (död tidigast 1449). Ovisst är hur de var besläktade med varandra och med Slötzleff Plata (död tidigast 1483). Denne nämns som kung Karls fogde i Östhammar 1454 och 1456 och fick före 1457 av honom som livstidsförläning Tånga i Ekeby socken i Uppland, där han bodde ännu 1483. Att han tillhörde den här behandlade släkten framgår av att han 1476 förde dess vapen. Dettta indicium saknas för en Eringisl Plata (död tidigast 1410) i Mo i Hjortberga socken i Småland, som i sitt vapen förde tre bjälkar. Något vapen är ej känt för hans äldre, endast i Erikskrönikan förekommande namne Eringisl Plata (död tidigast 1278).

Sedan Rügen blivit svenskt, gick åtskilliga medlemmar av släkten von Platen i svensk tjänst. Enbart under Karl XII:s tid har inte mindre än 16 svenska officerare påträffats med detta namn. Bland dem var Christoffer Ernst von Platen (1687-1753) till Dornhof på Rügen. Under försvaret av Stettin 1712 dödade han i duell en kornett, varefter han flydde till en släkting i Hannover. Sedan han benådats deltog han i försvaret av Stralsund och striden vid Stresow 1715. Efter Stralsunds kapitulation samma år stannade han kvar i Pommern och fick 1719 majors avsked och var 1733-1744 lantråd på Rügen. Rester av hans arkiv finns i Kungliga Biblioteket. Han blev farfar till översten i svensk tjänst Ernst Emanuel von Platen (1779-1834) och far till dennes farbror översten, sedemera fältmarskalken och generalguvernören Philip Julius Bernard von Platen vilken naturaliserades som svensk adelsman 1778 och blev friherre 1797. Dennes son statsrådet, sedemera ståthållaren i Norge Baltzar Bogislaus von Platen blev greve 1815 och far till statsrådet Baltzar Julius Ernst von Platen. Den grevliga släktgrenen dog ut med den sistnämndes son överstekammarherren Carl Baltzar Ernst von Platen (1833-1888) på Stora Sundby i Öja socken i Södermanland. Carl von Platen deltog i de sista ståndsriksdagarna. Hans "anfall" från motståndare till anhängare av representationsreformen vid riksdagen 1865-1866 blev ett pikant och smått skandalomsusat ämne före kommentarer. Senare var Carl von Platen riksdagsman i första kammaren 1874-1882.

Hans äldre bror Carl Gustaf von Platen (1762-1819) blev svårt sårad i striden vid Korrois under kriget i Finland 1790, befordrades till överste i armén 1797 och deltog i striderna i Pommern 1807. Han var kavalleribrigadchef vid Södra armén 1808-1809, blev generalmajor 1813, var tillförodnad generalbefälhavare i Skåne 1817-1818 och befordrades till generallöjtant 1818. Han hade "en bitande ironi" som inte bidrog till att skaffa honom vänner, samt ett häftigt uppbrusande lynne, som kunde ge sig luft till och med mot hans chef, den mäktige och fruktade excellensen".

Hans illegitime son löjtanten Gustaf Otto von Platen (1801-1824) blev far till Carl Theodor Ernst von Platen (1824-1897). Han blev 1881 överste i armén och efterträdde samma år sin släkting Achates von Platen som chef för Flyinge hingstdepå i Södra Sandby, Malmö. 1886 befordrades han till hovstallmästare. 1864-1866 var han redaktör för Skånska hästföreningens tidskrift och publicerade Flyinge stuteri, dess historia och stuteri-bok och kort handledning i hästavel och föluppfödning (1892). Hans son Carl Gustaf von Platen (1885-1937) blev uppvaktande officer hos arvfurstarna 1887, ordonnansofficer hos prins Eugen 1889, adjutant hos densamme 1897 och hos kungen 1902, överste och hovstallmästare 1911 samt 1:e hovstallmästare 1926. Han skrev kungliga skånska dragonregementets historia del 1-3, fortsatt med del 4 (1947) av S. Wawrinsky och C-F Jahn. 1927 biföll riddarhusdirektionen hans och hans syskons ansökan om legitimering med deras farfars fars friherrevärdighet och namnet von Platen. Sonson till honom är överceremonimästaren och f.d. ambassadören Carl Gustaf von Platen (född 1922).

Christoffer Ernst von Platen's farbror, Pribbert Achates von Platen (1680-1759) var 1704 kapten i svensk tjänst. Hans son Baltzer Achates von Platen (1712-1782) blev under tjänst hos kung Stanislav av Polen sårad vid försvaret av Danzig 1734 och tillfångatagen vid ryssarnas stormning samma år. Senare deltog han i kriget i Finland 1741-1742 och Pommerska kriget, blev överste i armén 1762 och var chef för Tavastehus läns infanteriregemente 1766-1772. Han hade 1751 naturaliserats som svensk adelsman. I äktenskap med Wilhelmina Lovisa Frederika Ulrika Iserhielm, en sondotter till biskop Matthias Iser, blev han far till Fredrik Christian von Platen (1755-1815). Han utmärkte sig i kriget i Finland 1788-1790, befordrades till överste i armén 1803, sårades vid slaget vid Oravais 1808 och blev chef för Hälsinge regemente 1809 och generalmajor och kommendant i Fredrikshald 1814.

Hans äldre bror Gustaf Bogislaus von Platen (1753-1830) blev svårt sårad i kriget i Finland 1788-1790 och var överste för Tavastehus läns infanteriregemente 1796-1810. 1808 blev han generalintendent över arméns sjukhus med ansvar för sjukvårdens ekonomiska sida. De bristfälliga resurserna gjorde detta till en svår uppgift och han kom i skarp konflikt med förste fältskäraren Pehr af Bjerkén. 1809 blev han istället brigadchef. Han immatrikulerades på Finlands riddarhus 1818, men i Finland kom denna släktgren endast att representeras av hans son Fredrik August von Platen (1790-1868) på Gammelgård i Lampis socken i Tavastland, känd som orginell poet. Äldre bror till denne var Achates Carl von Platen (1786-1850). Han deltog i krigen i Pommern 1805-1807, i Tyskland 1813 och i Norge 1814 och var 1830-1848 överste för Kronprinsens husarregemente. Dennes svenskfödde sonson kornetten vid Nylands dragonregemente Gustaf Fredrik von Platen (1890-1819) blev dödligt sårad söder om Tammerfors under finska inbördeskriget.

Gustaf och Fredrik von Platen's äldste bror, Achates Carl von Platen (1752-1832), var i sin ungdom officer men fick kaptens avsked 1785. Han blev lantråd i Pommern 1788 och kammarherre hos drottningen 1789. Han levererade kläder till kronan under kriget i Finland och sändes 1796 till Hamburg för att köpa juveler, smycken och andra värdeföremål att användas som presenter vid Gustav IV Adolfs och hertig Karls resa till Petersburg. Han blev hovmarkskalk 1797 och var 23 augusti 1802 leadmot av Magasinsdirektionen men avsattes, sedan han "komprometterat konungens värdighet genom oförstånd", när han 1803 av denne sändes utomlands för att låna pengar. 1805 blev han emellertid generalkrigskommisarie i Pommern och 1807 befordrades han till överstelöjtnant. 1803 blev han ledamot av Krigskollegiets krigsdepartement, där han särskilt skulle syssla med de utländska upphandlingarna och 7 januari 1809 blev han ledamot av en kommitté, som skulle utreda, om man kunde anskaffa pengar med stöd av en amorteringsfond. Under månaderna närmast före Gustav IV Adolfs avsättning reste han runt i södra Sverige för att överlägga med landshövdingarna i Nyköping, Linköping, Jönköping, Göteborg och Skåne om bästa sättet för krigsgårdens indrivande. Genom 1818 utfärdat kungligt brev av 1815 blev han friherre enligt 37§ RF. Han hade 1798 köpt godsen Bollerup i Bollerups socken och Övrabyborg i Övraby, både i Kristianstad. Hans ekonomi undergrävdes dock av hans spelpassion och han måste 1818 sälja Bollerup till Karl XIV Johan liksom de honom tillhörliga byggnaderna vid den av honom arrenderade Ramlösa brunn. I äktenskap med en syssling, Wilhelmina Lovisa Fredrika von Platen, en brorsdotter till Christoffer Ernst von Platen (1687-1753) och syster till Ernst Emanuel von Platen, blev Achates von Platen far till kammaherre Wilhelm Bogislaus von Platen (1786-1852) på Övrabyborg. Han gifte sig med Ulrika Sofia Elisabeth von Platen, dotter till hans farfar Balthasar von Platen:s halvbror överstelöjtnanten Ernst Bogislaf von Platen (1738-1809) på Älmtaryd i Agunnaryd, Kronobergs län, som deltagit i Pommerska kriget och kriget i Finland 1788-1789. Son till dem var förste hovstallmästaren Achates Carl Wilhelm Ernst Ulrik von Platen (1816-1897) på Övrabyborg. Han var chef för Flyinge stuteri 1859-1881, blev far till kammarherren Wilhelm Algernon Achates Bogislaus von Platen (1857-1937) på Övrabyborg. Han var bl.a. VD i Jordberga Sockerfabriks AB i Källstorp (Malmö), 1890-1907 ordförande i styrelsen för Ystads Sockerfabriks AB 1893-1897 och ledamot av styrelsen för AB Ystads Sockerraffinaderi 1897-1903 och av Malmös hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1908-1921 samt blev leadmot av styrelsen för Skandinaviska Kredit AB 1910. Bland hans söner var löjtnanterna i tysk tjänst. Achates Carl August von Platen (1885-1914) stupade i Belgien och Curt Otto Bogislaus von Platen (1895-1977) blev sårad två gånger under första världskriget och emigrerade sedan till Kanada.

Wilhelm Bogislaus von Platens äldre bror friherre August Carl von Platen (1785-1842) deltog i striderna i Tyskland 1805, vid Sävar och Ratan 1809 och Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig 1813 samt norska fälttåget 1814. Carl von Platen blev överste i generalstaben 1821 och var chef för Västgöta regemente 1824-1842. I äktenskap med Lovisa Fredrika Natalia, dotter till fältmarskalken Curt von Stedingk, blev han farfar till Ellen Louise von Platen (1869-1955). Hon var biträdande sekreterare i Föreningen för välgörenhetens ordnande 1893-1895 och föredragande sekreterare där för de hjälpsökande från Katarina församling i Stockholm 1897-1901 samt representerade denna förening i Svenska kvinnors nationalförbund 1898-1914. Hon gjorde studieresor Europa, Nordamerika och Asien samt publicerade boken "Härjat och bärgat" 1916 om sina intryck från Ostpreussen. Hennes memoarer "Ensam genom livet" 1939 är en intressant släktkrönika. Brev till henne deponerades 1945 i RHA och finns även i Nordiska Museets arkiv.

Hennes bror majoren friherre Gustaf (Gösta) von Platen (1871-1929), som tillsammans med Philip von Platen publicerade en bok om släkten von Platen, blev far till friherre Carl Henrik Gustafsson von Platen (1913-1995. Denne blev efter pol.magexamen attaché i UD 1939, tjänstgjorde i Moskva 1940, i Rom 1941-1942, i Ankara 1943-1946 och i Washington 1948-1953 och var byråchef vid UD:s handelsavdelning 1954-1959, envoyé och chef för Sveriges ständiga representation vid Förenta Nationernas Europakontor i Geneve 1959-1963 med ambassadörs ställning från 1960 samt chef för Sveriges OECD-delegation i Paris 1964-1972. Han publicerade bl.a. "Diplomati och politik 1966, "The uneasy truce" 1983, memoarboken "Strängt förtroligt" 1986 och en biografi över sin farfars morfar Curt Stedingk 1995. Den festskrift "Grand Cru" 1913 som tillägnades honom på hans 80-årsdag 1993 innehåller bl.a. flera bidrag till hans karakteristik. Bröder till honom var f.d. chefredaktören för Svenska Dagbladet Gustaf (Buster) von Platen (född 1917) och professor emeritus i literarturvetenskap i Umeå Magnus von Platen (född 1920).

Från en bror till Pribbert Achates von Platen:s och Christoffer Ernst von Platen:s farfars farfar härstammar de svenska grenar av släkten som inte introducerats på svenska Riddarhuset. Joachim Christoff von Platen (död 1732) blev som löjtnant i svensk tjänst tillfångatagen vid Tönningens kapitulation 1713 och fick kaptens avsked 1723. Hans sonson Rickman Wilhelm Christoph von Platen (1759-1842) befordrades i svensk tjänst till ryttmästare 1789 och deltog i kriget i Finland men tog samma år avsked och flyttade tillbaka till Pommern. Av Rickman von Platens söner gick Philip Julius von Platen (1798-1871) i svensk tjänst och fick majors avsked 1854. Han blev far till Gustav Anton von Platen (1840-1933), överste för Kronprinsens husarregemente 1893-1902.

Farbror och svärfar till Julius von Platen var majoren i svensk tjänst Carl Philip Fredrik von Platen (1769-1843). Han blev i äktenskap med Gustafva, dotter till generalmajoren Samuel Henrik Horn, far till majoren Philip Baltzar von Platen (1819-1890). Denne Philip von Platen var riksdagsman i första kammaren 1879-1886. I äktenskap med Christina, dotter till Nils Christoffer Gyllenstierna, var han far till Philip Christofer von Platen (1852-1924). Han befordrades till överste i armén 1901, var 1902-1910 sin kusin och syssling Gustaf von Platens efterträdare som överste för Kronprinsens husarregemente och blev generalmajor 1908 och generallöjtnant 1915 samt chef för 5:e arméfördelningen 1910. 1911-1917 var han chef för 3:e arméfördelningen (Göteborg). Han skildras som "kunskapsrik, orubbligt lugn, fri från all småaktighet och omtänksam om underlydande". Bror till honom var Philip Rickman von Platen (1856-1930), överste för skånska husarregementet 1912-1916.

Kusin till Christofer och Philip von Platen var statens kontrollant vid sprittillverkningen i Skåne, major Wilken Wilhelm Julius von Platen (1845-1922). Han var 1890-1912 gift med Maria Elisabeth von Platen, född Hallenborg (1871-1959). Hon flyttade ifrån sin make 1902 och reste till Stockholm där hon var verksam som översättare. Hon hade en förbindelse med Hjalmar Söderberg och kom att stå modell för de kvinnliga huvudpersonerna i dennes romaner "Doktor Glas" (1905) och "Den allvarsamma leken" (1912) samt dramat "Gertrud" (1906). Hon hade också kortvariga förhållanden med Henning von Melsted, Gustaf Hellström och John Landquist, vilken betecknat henne som inspiratris för sin doktorsavhandling "Viljan, en psykologisk-etisk undersökning" (1908).

Christopher, Philip och Wilken von Platen:s kusin kronofogden i Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs fögderi i Skåne, Philip Ludvig von Platen (1861-1948) publicerade tillsammans med Gösta von Platen (se ovan) en bok om släkten von Platen och ensam - efter medförfattarens död - en omarbetad upplaga av de äldre partierna av denna bok. Philip von Platen blev far till uppfinnaren civilingenjör Baltzar Carl von Platen.