Venz

Förste kände ägare av Venz är familjen von Raleke. Genom utbyte kom den 1563 till Jürgen von Platen, d 1578. Gården kom att stanna i Venz-grenens ägo fram till 1924. Kapten Carl Gustaf von Platen på Rälla (1890-1985) har i sin outgivna släktbok gjort en intressant skildring av Joachim Chistoph von Platen (1730-1788) som bl.a. innehade Venz, samt att redan vid den tiden fanns tankar kring sammanhållning mellan de olika släktgrenarna. Joachim Chistoph var löjtnant i kejserlig tjänst. Då faderns kusin kapten Wilken 1757 avled utan bröstarvingar erhöll han godset Zubzow. Genom överenskommelse med sin kusin, den barnlöse kaptenen Hans Heinrich på Retelitz erhöll han redan i dennes livstid godset Retelitz och dennes rättmätiga anspråk på länsgodset Venz. Därefter ("reluierte") återfordrade han enligt länsrätt och löste mot i länstaxan stadgad avgift till innehavaren, kammarjunkare von Krakevitz, länsgodset Venz år 1755-1760.

År 1761 köpte han tillsammans med sin svåger Julius Christoph von der Lancken länsgodset Lavenitz av Kammarjunkare Hans Fredrik von Krakevitz. År 1783 köpte han länsgodset Reischwitz av Ryttmästare Barnekow på Ralswyk. Vid sin död efterlämnade den i ungdomen egendomslöse löjtnanten till sina bröstarvingar godsen Venz, Zubzow, Lavenitz och Reischwitz. Hans testamente torde lämna en tidstypisk bild av dåvarande förhållanden (patriarkaliska och feodala) varför följande anföres: Hustrun skulle årligen uppbära 600 Reichsthaler; Hon skulle erhålla något möbler och husgeråd, samt kunde få medtaga två flickor bland godsets underlydande för sin egen uppassning. Vidare skulle godsen Venz och Labenitz som en del samt Zubzow och Reichwitz som en annan del utlottas mellan sönerna (4 stycken då levande). Varje del värderades till 34.000 Rthlr. De söner som icke fingo sig något gods tillottat skulle hava rätt taga med sig från godset vardera en dräng. De två ogifta döttrarna fingo vardera en tjänarinna. Förmögenheten i övrigt skulle delas på så sätt att varje son erhöll en tredjedel mer än en dotter. De två gifta döttrarna hade redan förut erhållit vardera 4.000 Rthlr i brudgåva och 500 Rthlr till utstyr. Skrivarne eller fogdarne på godsen hade erhållit lösenbrev, varigenom de och deras barn blevo befriade från undersåteställning. För att de underhavandes barn skulle erhålla den nödvändigaste undervisningen i kristendom skulle var och en av godsägarne använda 10 Thaler därtill. Vid arvskiftesförhandlingarna fastställdes det att till Venz hörde 4 bönder, 4 torpare, 17 gifta tjänstefolk och 5 änkor. Av tjänstefolket räknades en som skrivare, 9 som drängar, 10 som pigor, 3 som drängpojkar, 2 som månglare, och 12 som inhyseshjon.Två drängar och en piga voro frilösta från den underdåniga undersåteställningen, men däremot var en piga tillköpt för 40 Rthlr från klostret Kubbelkow. Vid lottningen erhöll äldste sonen Rickman Venz och Labenitz, samt yngste sonen Carl Heinrich Zubzow och Reischwitz.

Joachim Christoph (d.y.) von Platens sista levnadsmånader uppfylldes av bekymmer och omtanke om von Platen-ättens och adelsståndets kommande öden samt dess uppfostran till att möta vad en inbrytande ny tid skulle medföra. Nordamerikanska frihetskriget mot England och dess resulterande i 1787 års konstitution samt den ungefär samtidigt inbrytande upptakten till franska revolutionen hade på honom gjort starka intryck. Dessa togo sig uttryck i hans här nedan skildrade tankar och handlingar syftande mot ättemedlemmarnas fostran till dugande tjänare av staten och samhället inom adelståndets ram. Som föregångare till såväl den tyska som den svenska släktföreningstanken förtjäna dessa Joachim Christophs åtgöranden att räddas ur glömskan. De delgivas därför härmed de svenska släktmedlemmarna i förkortad form och i fri översättning från en herr von der Lanckens arbete om ön Rügens historia tryckt i slutet av 1700-talet och förvarad i Berlins statsbibliotek. Von der Lancken skriver: Flera månader före sin död var Joachim Christoph så inåtvänd och sluten till sitt sätt att hans hustru Maria Carolina von Platen från Gurtitz mycket fruktade att något hemligt bekymmer tryckte honom. Men så en dag var han åter vid gott lynne och befallde att 264 stora fältstenar skulle anskaffas och forslas till dungen bakom trädgården. Stenhuggare anskaffades från skilda håll. I dungen bakom trädgården var en glänta, som i mitten höjde sig till en liten kulle. På kullen stod en stor sten, och på den inhöggs följande: "I den grå forntiden uppstod adelståndet genom hugstorhet. Blott genom hugstorhet och god samhällsanda skall (kan) det upprätthållas". Med nämnda sten som centrum restes en krets av 14 stenar och på dessa inhöggos namnen jämte en del förklaringar m.m. på släktens äldsta och grundarna för de olika släktgrenarna.

Sten nr 1 Otto cum Plata. Ritter 1255
" " 2 Magnus Plate, Landvogt 1243
" " 3 Curdt Plate Knape wonachtig to Retelitz 1430
" " 4 Achim Plate, Hauptman zu Godberg --- överlät fädernegodsen till sina
brorsbarn ("aus Liebe zum Frieden") för husfridens skull ---- kaufte Parchow.
" " 5 Hans Friedrich von Platen Hofmarchall --- Död 1606
" " 6 Wilken von Platen --- Landvogt auf Rügen.
" " 7a Jürgen von Platen --- Landvogt auf Rügen --- Död 1578
" " 7b Wilken von Platen. Landrath 1614
" " 8 Wilken von Platen. Landrath. --- Död 1656
" " 9 Behrend von Platen, broder till Jürgen von Platen
" " 10 Behrend von Platen --- Oberhofmarschall --- Död 1745
" " 11 Heinrich von Platen --- stiftare av Dornhoflinjen --- levde omkring 1576
" " 12 Baltzer von Platen --- död 1716
" " 13a Henning von Platen på Gurtitz
" " 13b Sturing von Platen broder till Henning --- levde omkring 1626
" " 14 Bogislaff Jürgen von Platen av Fresenhuset --- död 1764
På något avstånd från ovannämnda 14 stora stenar utlades i en ofullbordad cirkel 14 st. stenhögar. Stenarna i varje hög lades i snäckspiral, över varandra, och på varje sten inhöggs namnet jämte förklarande inlägg på de olika släktmedlemmarna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
De två högar som betecknade de utslocknade Retelitz och Fresengrenarna 4) gjordes med slutna toppar. De övriga däremot voro öppna så att stenar för kommande släktmedlemmar kunde tillfogas. I var och en av dessa öppna högar planterades en ek. Så snart anläggningen var färdig sammankallade Joachim Christoph alla i Svenska Pommern och Rügen varande Platar till denna "Platen-ort" (ty så ville han kalla den). Man fylkade sig kring kullen, och själv besteg han dess topp och höll därifrån följande anförande till de församlade anförvanterna. Alla gjorde det. Alla erkände med rörelse den ädla avsikten. Och alla inskrev i en särskilt för ändamålet inbunden bok följande: Jag ger mitt hedersord på den 30 juni vart tionde år infinna mig här på Venz och rådslå om Plateättens väl, bilägga tvistigheter mellan oss Platar, uppmuntra andra och mig själv till ädla handlingar och oförvitligt leverne, hedra de döda, tio år efter någons död anvisa hans plats här på denna Platenort, eller om så tyvärr skulle visa sig nödvändigt vägra honom den, föra hit våra barn efter deras första nattvardsgång på det de här må högtidligt lova mig och de bortgångna att vandra med tukt och ära genom livet. Den 30 juni i tredje årtiondet efter den nu skildrade händelsen var släkten von Platen samlad på Platenort, varvid enhälligt beslöts att en fristående sten skulle resas till minne av fältmarskalken Philip Julius Bernhard von Platen.  (Text: Eric von Platen, 2004).