Släktgårdar - Tyskland (urval)

Venz

Granskewitz

Reischwitz

Zubzow

År 1563 förvärvade Jürgen von Platen på Granskevitz genom utbyte godset.   Herrgården byggdes om på 1600-talet på order av Georg von Platen. Edward Berger köpte gården 1924 av familjen von Platen. Efter ha stått tomt sedan 1970-talet såldes gården 1996 till den nuvarande ägaren.

Sedan 1200-talet har godset varit stamhus för familjen von Platen ända fram till Carl von Platens död 1846.  Hans andra dotter Agata gifte sig med ryttmästaren von Schultz som innehade godset fram till 1945.  Senare ägare har renoverat hela byggnaden.

Godset köptes 1783 av familjen von Platen och förblev i släktens ägo till krigsslutet 1945. Efter många år i DDR-regimens förfall, återköptes gården 1996 av Bogislaus och Margrethe von Platen som sedan dess återställt godset till sin forna glans.

Godset köptes år 1435 av Claus Plate tillsammans med sina kusiner Jahnke och Thomas Platen.  Godset förblev i släktens ägo till 1871 då familjen Ehrhardt från Stralsund blev ägare.  År 1876 brann byggnaden ner och byggdes upp igen i en helt annan form. 

Rügen

Karta över Rügen Karta över Rügen

Rügen är en ö i södra delen av Östersjön, belägen i delstaten Mecklenburg-Vorpommern i nordöstra Tyskland. Rügen är Tysklands största ö i Östersjön med en yta av 926 km². 2008 hade Rügen ca 69 000 invånare. Rügens viktigaste städer är huvudorten Bergen och Sassnitz. Där finns också badorter som Sellin och Binz. Ön är ansluten till övriga Tyskland främst genom bron som går över till Stralsund. Öns nordligaste udde går under namnet Kap Arkona. Rügen tillföll Sverige 1648 vid Westfaliska freden och kvarblev som sådan fram till Wienkongressen genom ett traktat mellan Sverige och Preussen 7 juni 1815. Den ingick som en viktig del i det som en gång kallades Svenska Pommern. Genom Westfaliska fredens beslut kunde den svenska monarken lägga till titeln "Rügens furste". Gustav IV Adolf planerade 1806 att bygga en hamnstad vid namn Gustavia på ön. Napoleon Bonapartes trupper satte dock stopp för planerna. Vid freden i Kiel bytte Sverige och Danmark Rügen och övriga Pommern mot Norge; bytet skulle vara gjort när svenska trupper besatt centrala fästningar i Norge, enligt avtalet. Norge vägrade dock att acceptera svensk överhöghet, antog 17 maj en grundlag och utropade den danske ståthållaren Kristian Fredrik till kung. Karl Johan vägrade därför att avträda Pommern och Rügen. Genom Preussens medlande, fick så Sverige omkring 8 miljoner riksdaler banko för hela Pommern med Rügen under Wienkongressen. I denna summa ingick även en personlig ersättning till Karl Johan. Preussen och Danmark bytte samtidigt Pommern och Rügen mot hertigdömet Lauenberg, varmed Rügen blev en del av Preussen. Ön var till delar militärområde under DDR-tiden efter andra världskriget. Idag är det en turistort på sommaren. Källa: Wikipedia.

Den tyska grenen

Sedan tidig medeltid har Platarnas tyska godsinnehav koncentrerats till halvön Wallung i socknarna Trent och Schaprode på nordvästra delen av Rügen. Enligt uppgift är Granza den förste medlemmen av släkten som redan år 1170 innehade Granskevitz. Denne Granza lär ha varit son till en Littog, omnämnd 1130 och tillhörande det gamla rügenska furstehuset - här av titulerades medlemmarna av släkten under medeltiden med ”dominus”. Granza nämns år 1168 såsom fredförhandlare mellan Danmark och Rügen. Hans sonsonson, dominus och miles ( riddare) Otto cum Plate omnämnes i olika urkunder under åren 1249, 1252 och 1255 såsom rådgivare ” advocatus noster” till furst Jaromar av Pommern och Rügen och är den förste i släkten som bär namnet Plate. Släkten nådde under 1300-talet en avsevärd utbredning på Rügen, i Vorpommern Baltikum, Danmark och Sverige. Under den svenska tiden i Pommern tillhörde släkten en av de allra mest framstående ätterna och introducerades 1806 på riddarhuset i Stralsund under nr 1 bland ridderliga ätter. De gamla godsen har stor betydelse för släktens historia och Platarna blev med tiden stora jordägare. Godsen innehades med länsrätt dvs. våra förfäder var vasaller under fursten av Rügen som de svurit trohet till och skulle i händelser av krig bistå denne med bepansrade ryttare. Här av åtnjöts skattefrihet. När Rügen blev svenskt genom Vestfaliska freden 1648 behölls det gamla feodala systemet fram till 1806 och Platarna blev vasaller direkt under den svenske kungen. Bönderna var livegna och länsherrarna hade hand –och halsrätt över dem, dvs. döma dem – t.o.m. till döden. Huruvida den feodala rättigheten prima nocte praktiserades – länsherrens rätt till bruden den första natten - förtäljer inte vår släkthistoria. Men vad man förstår kunde länsherrarna fara fram hårt bland sina bönder och i den ”östtyska” boken ”Kreis Rügen” berättas om en Herr von Platen på Zubzow som vid ett parti bräde spelade bort några av sina bönder. Som stamfar för flertalet av de olika grenarna av släkten von Platen räknas Henning Plate som 1396 bodde på det gamla stamgodset Granskevitz och var gift med en von Gagern. Tillsammans med sina bröder Håkon och Nils donerade han för övrigt gården Haklösa i Skåne till Lunds domkapitel. På Granskevitz bodde sedan 1427 Hennings son Wilken och sedan 1460 sonsonen Heinrich. Från Heinrichs söner Achim och Wilken härstammar samtliga grenarna på stamträdet. Achim blev stamfader för Parchow-grenen , som fram till början av 1900-talet innehade godset Parchow på halvön Wittow. Wilken erhöll Granskevitz; Dornhof, Silenz och Gusterade. Wilken hade tre söner Jürgen (Georg), Behrend och Heinrich. Från Jürgen, lantfogde på Rügen, som erhöll Gusterade och inköpte senare 1563 Venz, stammar Venz-Zubzow-grenen. Venz innehade denna ättegren fram 1924. Från Behrend som erhöll Granskevitz stammar riksgrevliga grenen Platen–Hallermund och den under 1800-talet utdöda Granskevitzgrenen. Från Wilkens yngste son Heinrich, som innehade godsen Dornhof och Silenz, härstammar Dornhof-grenen och den utdöda Silenz-Lipsitz-grenen. Om Heinrich kan nämnas att han under 1568 -talet var i dansk krigstjänst såsom ryttmästare under Daniel Rantzaus härjningar i Västergötland och Småland. Andra ättegrenar i släkten som man inte lyckats härleda till stamträdet, men väl betraktades som fränder, är den utdöda Gurtitz-Ganskevitzgrenen vars stamfar Henning 1501 bodde på Ganskevitz och Freesen-grenen, med stamfadern Henning, 1471-1524, på Freesen vars ättlingar levde i Finland och Sverige under senare delen av 1700 - och 1800-talet.