Karin von Platen

Karin von Platen var född 13 juli 1921, dotter till Carl Göransson. Hon avled 18 december 2013 i en ålder av 92 år.

Karin var en av förgrundsgestalterna under den svenska veckopressens guldålder. Hennes specialområde var romanerna och novellerna och i hennes värld kunde det se ut ungefär så här: "Barn 312 försvann under andra världskriget, de stiliga doktorerna var ständigt lika avvisande mot de trånande sjuksköterskorna". Mitt i detta myller stod den kompetenta och eleganta Karin von Platen och förpackade det hela till lagom långa avsnitt med en spännande knorr på slutet för omedelbar publicering som följetong i någon av Åhlén & Åkerlunds veckotidningar. Där var verklighetsflykten och drömmarna själva drivkraften och det var Karin i sin roll som chef för förlagets centrala fictionavdelning som såg till att drömmarna hölls vid liv.

Hon var småbrukardotter från Frinnaryd i Småland och kom via skolgång i Tranås till Stockholm. Hon gifte sig med Magnus von Platen, blivande professor i litteraturhistoria och kom därigenom in i en mediafamilj vars like knappast funnits varken förr eller senare. På Åhlén & Åkerlund fick hon två obotligt romantiska chefer i tur och ordning och stundtals också samtidigt: Albert "Abbe" Bonnier jr. och Lukas "Lucke" Bonnier. Folk stod i kö vid kioskerna för att få tag på senaste numret av Vecko-Revyn, Min Värld, Husmodern, Året Runt och alla andra tidningar som sammanlagt sålde miljonupplagor varje vecka.

Så småningom tog TV-serier som Arvingarna, Onedinlinjen och Dallas över intresset för noveller och följetonger och Karin började för egen del mer och mer syssla med tidningarnas praktiska innehåll och med själva tidningsmakeriet. Men det är som fiktionens mästarinna hon nu går till den svenska presshistorien. Hon hade en unik känsla för vad som skulle slå och ingen har gjort mera för att en generation fått drömma sig bort från en grå och jobbig vardag och tack vare henne få en stunds avkoppling, glädje, romantik och spänning.

"Av egen kraft och med Guds vilja skaffade hon ett långt och underbart liv", säger hennes son Johan. Det är över nu, men kanske vågar vi oss ändå på den slutrad som Karin von Platen själv måste ha skrivit tusentals gånger: "Missa inte den spännande och gripande fortsättningen i nästa nummer".

Källa: Fritt ur Svd 2 mars 2013. Av Björn Vingård.