Carl Henrik von Platen

Carl Henrik von Platen var född 1913 i Malmö, son till friherre Gösta von Platen och hans maka Stina, född Hjorth. Han avled 1995 i Paris. Carl Henrik var en aktad kollega, en nära vän och en avhållen chef på min andra utlandspost i UD-tjänst. 

Minnena avlöser varandra. Carl Henrik var en färgstark person och detta satte också prägel på hans omgivning. Under sin långa och framgångsrika UD-karriär ställdes han inför en rad olika uppgifter och gjorde Sverige stora tjänster. Med erfarenhet från tjänstgöring på departementet och som svensk chefsdelegat i Genève efter andra världskriget deltog han aktivt i utformningen av svensk handelspolitik. Den grundläggande Europatanken låg honom varmt om hjärtat och hans egagagemang för ett alleuropeiskt samarbete präglade hans gärning.

Som chef för OECD-delegationen i Paris och som ordförande i dess industrikommitté bar Carl Henrik frihandelns fana högt. Skickligt företrädde han Sverige, för en sanering av världshandeln, för ett förstärkt internationellt forsknings- och utvecklingssamarbete eller för att främja andra svenska intressen. Han var inte rädd för att göra det oväntade eller för den delen att vara obekväm och ingen vågade ta Sveriges röst för given. 

Detta bidrog till att stärka våra förhandlingspositioner och detta var en av de många lärdomar från Paristiden, som jag har fört med mig genom livet. Carl Henrik öste ur många källor. Hans intressen spände över vida områden. Litteraturen, i konsten och i vetenskapliga upptäcksfärder hämtade han inspiration. Han var en sann renässansmänniska. Nya uppslag var legio och även i de fall då de inte klarade konfrontationen med verkligheten så födde de i sig nya tankar.

Carl Henrik von Platen fattade gärna pennan och det han skrev var alltid läsvärt. Det må sedan ha gällt tankar om internationellt samarbete, minnen från ett händelserikt liv eller som nu en biografi över anfadern fältmarskalk Curt von Stedingk, som han fullbordade kort före sin bortgång. 

Vi minns också Carl Henrik som en pater familias och vännernas vän. Familjen stod alltid i centrum. En grand seigneur har gått ur tiden.

Källa:  Ulf Dinkenspiel, SvD 30 maj 1995.