Ellen von Platen

Ellen Louise von Platen föddes 9 november 1869 i Stockholm och dog där 2 juli 1955. Hennes föräldrar var registratorn och friherren Carl Ludvig Gustaf von Platen och Helena Viktoria Erskine. Hon var syssling till Wilhelm von Platen.

Efter skolgång i Stockholm och Schweiz blev hon i början av 1890-talet intresserad av social verksamhet och kom i förbindelse med Föreningen för välgörenhetens ordnande (FVO) som bildats 1899. I denna förening var hon 1893-1895 biträdande sekreterare och 1897-1901 föredragande sekreterare. Åren 1895-1897 tillbragte hon i London dör hon studerade den sociala hjälpverksamheten i slumkvarteren. Hon blev snart även intresserad av den internationella kvinnorörelsen.

Åren 1898-1914 var hon representant för FVO i Svenska Kvinnornas Nationalförbund. Hon bevistade som svensk representant Internationella kvinnorörelsens kongresser i London 1911 och i Rom 1914. År 1915 vistades hon i Ostpreussen vilket hon senare skildrade i sin bok "Härjat och bärgat". Hon besökte sjukhus och krigsfångeläger i Österrike, Ungern, Bulgarien och Turkiet. Under åren efter 1:a Världskriget deltog hon i hjälpverksamheten för nödlidande i Berlin och Wien. Hon besökte även Ruhrområdet under den franska ockupationen 1923. 

Åren 1918-1920 var hon skattmästare och 1933-1944 vice ordförande i Stockholms lyceumklubb. Hon deltog även i klubbens internationella kongresser. Hon blev vice ordförande i Svenska Kvinnornas Nationalförening 1931-1933. Hon gav ut sina memoarer under titeln "Ensam genom livet år 1939. 

Källa:  Svenska von Platenföreningen