Astrid von Platen

Astrid Carin Helen von Platen, dotter till Carl Gustaf von Platen (1855-1937) föddes 31 maj 1893 i Göteborg.

Hon gifte sig som tjugoettåring med den hela sexton år äldre Nils Rudebeck. Han hade började sin hovbana som kammarpage hos Oscar II och var, efter tjänst hos dåvarande hertigparet av Södermanland, vid äktenskapets ingående 1913, hovmarskalk hos kronprins Gustaf Adolf. Skicklig kavallerist ihågkommes Nils Rudebeck först och sist såsom prototypen för en fulländad hovman. Jag ser honom ännu för mig i den prydliga biedermeierfrack han bar vid en kostymbal, given vid 1920-talets slut för prinsarna Gustaf Adolf och Sigvard och dessas vänner i spegelsalongen i kronprins-våningen på Stockholms slott. Tankarna fördes spontant till ingen mindre än Goethe på äldre dar. Likheten förstärktes - mutatis mutandis - ytterligare, när hovmarskalken lät sin fantasi spela på ett underfundigt vis, och i nära nog literära former berättade om sina "drömmar". "Även Goethe var hovman" fick Nils Rudebeck höra. Redan från första stund av sitt äktenskap kom Astrid Rudebeck att ta livlig del av sin makes hovliv.

Hon vann kronprinsessans Margaretas vänskap och förtroende och detta gällde i rikaste mått den så tidigt bortgångna furstinnans fränka och efterträderska, kronprinssessan, senare drottning Louise. Att det fanns stål i Astrid Rudebecks kynne bevisades ej minst av hennes betydande insatser i Sveriges Lottakårer. Oräddheten att ingripa och ta ansvar kom säkerligen från hennes Wijkska påbrå. För är man inte i Göteborg med dess eklatanta exempel på en personligt uppfattad samhällsanda "medborgare" snarare än "undersåte", vilket sistnämnda väl är påtagligare i kungliga huvudstaden med alla dess ämbetsverk?  När "Astrid" under de kungliga luncherna på slottet för drottning Louise redogjorde för sina lottaärenden, kunde hon alltid vara säker på att bli hörd och förstådd för drottningens västentligaste intresse var alla slag av hjälpverksamhet.

Alla var ense om att ett sällsport behag, helt och hållet hennes eget, utmärkte Astrid Rudebeck varhelts on framträdde. Detta vare sig hon under sin makes livstid agerade som värdinna i "hovmarskalkvillan" på stranden nedanför Sofiero, eller under senare år, uppträdde som överhovmästarinna och vice-värdinna på Stockholms slott samt andra kungliga residens. Alltid redo att hjälpa, bana väg eller, vid eventuella behov, dämpa och bilägga motsatser förmådde hennes väna men samtidigt fasta väsen städse kring sig sprida en odefinierbar trivsel. Men först och sist var Astrid Rudebeck efter drottning Louises död, ett osvikligt stöd för den hårt prövade, för andra gången ensam vordne konungen under hans senaste år. Detta trogna stöd bör betecknas som hennes vackraste insats. Astrid Rudebeck avled 30 oktober 1982. 

Källa: Carl-Fredrik Palmstierna