Maria von Platen

Maria von Platen, född Hallenborg 30 januari 1871 i Stångby, död 8 april 1959 i Torsebro. Hennes far var Jonas Hallenborg (1843-1924) och hennes mor Hilda Holmberg (1843-1922). Hon växte upp på Herrevads kloster i Skåne där fadern var arrendator. När hon var 19 år gifte hon sig med den tjugosex år äldre Wilken von Platen (1845-1922). Paret bosatte sig utanför Kristianstad och tillsammans fick de en son, som senare skulle visa sig vara mentalt handikappad. 1902 lämnade von Platen man och son och begav sig ensam till Stockholm. Som skäl för flytten har anförts dels det olyckliga äktenskapet med Wilken von Platen, dels Maria von Platens uppfattning om Kristianstad som småborgerligt inskränkt. Trots konstnärliga, litterära och musikaliska talanger lyckades von Platen aldrig omvandla någon av dessa till försörjning. Istället livnärde hon sig i huvudsak på ekonomiska bidrag från sin far och andra släktingar.

Det var Maria von Platen som tog initiativ till en kontakt med Hjalmar Söderberg. Efter att ha läst dennes roman Martin Bircks ungdom skrev hon ett brev till honom. Söderberg svarade och en romans inleddes. Romansen varade 1902–1906, hemlighölls länge och avslöjades först 1962 i en avhandling. Reaktionerna var starka. Svensk Dagbladets rubrik löd "Diktens Gertrud täcknamn för adlig femme fatale" och skrev vidare ”den erotiskt beslutsamma typ av överklassflickor som förr i världen satte en ära i att samla poetskalper kring sin midja”. Expressens journalist Ivar Harrie kallade henne ”de svenska litteratörernas vandringspokal”. Efter relationen med Söderberg kom Maria von Platen att utgöra en centralgestalt i Söderbergs författarskap. von Platen är exempelvis karaktären "Lydia Stille" i romanen Den allvarsamma leken. Även karaktärerna "Helga Gregorius" i romanen Doktor Glas och "Gertrud" i pjäsen med samma namn sägs vara baserade på Maria von Platen. 

Åren 1909–1910 hade von Platen en relation med John Landquist. Mot slutet av sitt liv uttalade sig Landquist om relationen och beskrev von Platen i positiva underlag, troligtvis i syfte att förändra den då rådande nidbilden som fanns av henne: "Som kvinnlig kamrat var hon fullkomlig. Hon ingav ro och glädje. Aldrig behövde man befara, då man fått inträde i hennes väsens park, att någon rival gömde sig bland buskarna. Man mötte alltid bara henne ensam och fri. Det förflutna var dött och framtiden fick komma som den ville. Nuet levde." von Platen var lycklig tillsammans med Landquist och paret planerade ett giftermål. von Platens far motsatte sig emellertid giftermålet och hotade med att dra in dotterns underhåll. Eftersom von Platen inte ville bli ekonomiskt beroende av Landquist gick giftermålet i stöpet. von Platen hade även relationer med författarna Gustaf Hellström och Henning von Melsted.  Källa: Wikipedia