Familjedagen 2013

Släktmötet begynte redan på fredagseftermiddagen de 24 maj genom att släktmedlemmarna inkvarterade sig på Örenäs slott i Glumslöv i Skåne, varefter en buffé avnjöts på kvällen och släktmedlemmarna kunde bekanta sig med varandra igen efter föregående familjedag i Stockholm 2010. Vid denna familjedag deltog 99 personer. Det var glädjande att många av den yngre generationen hade hörsammat kallelsen.
 
Det egentliga programmet, som denna gång hade som tema de tre bröderna; ambassadör Carl Henriks, redaktör Gustafs och professor Magnus uppväxt och karriärer, inleddes på lördagsmorgonen efter frukost den 25 maj. Två bussar förde oss till Malmö, först genom Landskrona med omnejd under sakkunnig ledning av de båda arkitekterna Fredrik och Per Fredrik, som för övrigt är förvaltningschef i Landskrona. Vi kunde se och höra om Landskronas förändring av stadsplaneringen. För många var det första gången man besökte Landskrona, som uppvisade fantastiska bostadslägen mot Öresund.
 
I Malmö, besöktes först Malmöhus, där numer Malmö museer finns. Dagen till ära hade intendenten Magnus Waldeborn tagit fram porträtt över medlemmar av släkten som varit regementschefer och överstar vid Kronprinsens husarregemente. Regementet kan skämtsamt sägas ha varit ett familjeregemente inom vår släkt eftersom ett 20-tal medlemmar av släkten har varit officerare i regementet och fyra medlemmar av dem överstar. Det måste först framhållas att Kronprinsens husarregemente har sitt ursprung i två skvadroner som sattes upp på Rügen i slutet av 1750-talet av Greve Putbus och Philip Julius Bernhard von Platen. Om Philip von Platen kan nämnas att han senare kom att göra en lysande karriär inom den svenska krigsmakten och är en av de mest bemärkta krigare i vår släkt och i sin samtid. Han deltog bl.a. i 1788-1790 års krig mot Ryssland och slutade sin långa karriär som fältmarskalk, guvernör i Pommern och kansler för universitetet i Greifswald.
 
Vi kunde beskåda porträtt av; Ernst Emanuel, Achates Carl och de båda kusinerna Gustaf Anton och Philip Christofer. Den sistnämnde avlöste sin kusin som regementschef. Ett ytterligare porträtt visades över Samuel Henrik Horn af Rantzien, eftersom han har ett visst intresse för Venz-grenen eftersom hans dotter Gustava gifte sig med majoren Philip av Venz-grenen och hans barnbarnsbarn är de ovannämnda kusinerna Gustaf Anton och Philip Christofer.
 
Ernst Emanuel, 1779-1834, var född i Pommern och son till ryttmästare Bogislaf Ulrich och hans hustru Barbara, född Brink. Ernst 1796 ingick som kornett i kungliga husarregementet, senare Kronprinsens husarregemente, deltog i pommerska kriget och dekorerades med svärdsorden och deltog så småningom i koalitionskriget mot Napoleon 1813; dåvarande kronprins Karl Johan befallde honom att från Nordarmén överbringa ett meddelande till den Schlesiska armén och försågs med en tropp husarer och nödvändig reskassa. Efter uträttat uppdrag avgav Ernst rapport inför kronprinsen samt redovisade de erhållna penningmedlen varvid den största delen återstod. Kronprins Karl Johan blev mycket förvånad, ty han hade aldrig sett exempel på en sådan ärlighet. Ernst utnämndes till överste i Kronprinsens husarregemente 1830.
 
Achates Carl, 1786-1850, var född på Gammelgård i Finland och son till översten Gustaf Bogislaus och hans hustru Margareta, född Stjernvall. Redan i vaggan utsågs Achates till fänrik i Nylands regemente. Som trettonåring blev han kadett i Mörnerska husarerna (Kronprinsens husarregemente). Som löjtant deltog han i kriget mot Napoleon, varvid han överrumplade staden Rostock och tog tillfånga den franska garnisonen och erhöll härav av Gustaf IV Adolf svärdorden, en sannerligen fin utmärkelse för en 21 årig löjtnant. Därefter deltog Achates vid bl.a. slaget vid Leipzig och vid Sveriges sista strid, vid Bornhöft, och var den som högg in på fienden först och blev härav dekorerad med guldmedalj för tapperhet i fält. 1830 blev Achates överste och chef för Kronprinsens husarregemente och avslutade sin militära karriär som generaladjutant. Achates avled 22/7 1850 med sin hustrus hand i sin, varvid hans sista ord var: "För Kronans räkning”. Achates Carl är vår ordförande Fredriks farfarsfar.
 
Gustaf Anton, 1840-1932, född i Ängelholm och son till major Julius och hans hustru Augusta, född von Platen. Som 18 åring ingick Gustaf som underlöjtnant vid Skånska husarregementet. Han tjänstgjorde under fyra månader som stipendiat vid preussiska 3: dragonregementet och blev 1890 överste och chef för Kronprinsens husarregemente. Gustaf blev också ordförande i Svenska von Platen-Föreningen 1904-1913.
 
Philip Christofer, 1852-1924, född på Vettinge i Skåne och son till major Philip von Platen och hans hustru Kristina född Gyllenstierna. Christofer ingick som underlöjtnant i Skånska dragonregementet 1871. Efter generalstabstjänstgöring var han stipendiat vid ett österrikiskt dragonregemente. I Wien kom han senare att tjänstgöra som militärattaché. År 1902 efterträdde han sin kusin och syssling, ovannämnde Gustaf som chef för Kronprinsens husarregemente. Christofer blev generalmajor och chef för västra arméfördelningen 1908, ordförande i krigshovrätten 1911-17 och utnämnd till generallöjtnant 1915. Han var också ordförande i Svenska von Platen-Föreningen 1913-1924.
 
I museets foajé kunde vi beskåda konstnären Jonas Åkessons tavla ”Gravölet” från 1927 över den då samlade officerskåren vid Kronprinsens husarregemente, inför regementets nedläggning  På tavlan finns ryttmästare Gösta ”Gutte” son till ovannämnde överste Gustaf och ordförande i Svenska von Platen-Föreningen 1933-1952. Gutte var också en tid verkställande direktör för Hippodromen i Malmö.
 
Efter lunch på restaurang Hipp började det egentliga temat för 2013 års familjedag, nämligen en skildring av de tre framgångsrika bröderna Carl Henriks, Gustafs (Busters) och Magnus liv och karriärer. För ändamålet hade föreningen, passande nog, fått låna Hippodromen som numera är Malmös Dramatiska teater. Brödernas morfar var vid förra sekelskiftet en av initiativtagarna till anläggningen. Särskilt Buster har intygat att det var där hans teaterintresse väcktes efter det att cirkusen omvandlats till en operettscen på initiativ av morfar.
 
Daniel Hjorth - kusin till bröderna - inledde redogörelsen genom att skildra brödernas morfar Daniel Hjorth dä., hans karriär och familj. I den beskrivningen ingick givetvis beskrivningen av hur Hipp kom till. Brödernas morfar hörde till den typ av entreprenör som ville sin stad all framgång och konkurrenskraft. Bröderna blev tidigt i livet faderslösa när deras pappa Gösta dog 1929. Därför betydde morföräldrarnas trygga och varma hem väldigt mycket för deras uppväxt och daning i Malmö. När mamma Stina gifte om sig 1935 och flyttade till Karlskrona på var de två äldsta bröderna på väg att lämna boet. De ”fannyoalexanderlika” festerna och jularna i morföräldrarnas hem – Midhem i Malmö – beskrev Daniel på ett levande sätt. Hemma i mamma Stinas bostad på äldre dar, Brodda i sydöstra Skåne, förvaltades festtraditionen och brödernas, och deras barns, kontakt med släkten Hjorth hölls vid liv.
 
Därefter vidtog Margaret, Carl Henriks dotter, som berättade om sin far som kärleksfull pappa och om hans diplomatiska karriär med ett flertal utlandstjänstgöringar i alla delar av världen och privatpersonen med intresse för kultur och estetik. Carl Henrik var generös att dela med sig av sina diplomatiska erfarenheter till de adepter som lyssnade. Han var noga med att inte framstå som den som ensam bidrog till att lösa diplomatiska dilemman utan att det var en följd av tillfällig­heter. Det var säkert inte någon tillfällighet att Margarets far, inför ett viktigt möte, var väl påläst inte bara i vad som skulle avhandlas utan även kunna mycket om olika länders kultur och inte minst förhandlarnas bakgrund. ”Man kunde fråga pappa om allt – konst, litteratur, historia, geografi, ja om allt” – sa Margaret med eftertryck – och man kunde alltid få ett ord på vägen utan att han la sig i mina beslut. Vid mammas och pappas giftermål var han 37 år - en mogen man och berest  UD-tjänsteman.
 
Därefter fortsatte Christoffer som skildrade sin far Gustafs, Buster gemenligen kallad, ungdom och hans yrkesverksamma liv som tidningsmakare; först ung journalist inom veckotidnings­pressen vid Åhlen & Åkerlund Förlag och senare som chefredaktör för Vecko-Journalen, Veckans Affärer och slutligen Svenska Dagbladet som han nydanade och som under hans chefsredaktörstid allvarligt kom att konkurrera med Dagens Nyheter. Sin journalistbana avslutade han som SvDs pariskorrespondent. Han bosatte sig på landet utanför Paris med hustru Lena. Busters liv har han, på ett uppriktigt sätt, väl skildrat i sina tre biografiska böcker. Det kunde ha sina problem att som barn växa upp i en miljö med en pappa som en superkändis. I ett perspektiv var det nog mer plus än minus. De sista sexton åren med Lena som livskamrat uppfattade vi barn som de bästa.
 
Slutligen tog Johan vid och tecknade sin fars, professor Magnus porträtt. Johans pappa var en mångsysslare inom litteraturvetenskapen. Han skrev avhandlingar om så vitt skilda personligheter som Vilhelm Moberg och Heidenstam. Pappas omfattande vistelser i biblioteksarkiv gjorde att han alltid kunde associera, till synes ur minnet, vilket gjorde honom till medelpunkten i sällskapslivet och hade ofta värdinnan till bordet. Hans tal som ordförande, helt utan manuskrift, var minnesvärda. Han var i unga år redaktör för den kvalitativt högt stående och folkbildande litteraturtidskriften All världens berättare, som Bonniers gav ut. Det var på tidnings­för­laget som han lärde känna min mor Karin, kunde Johan förtälja. Pappa blev docent, men det var först på 1960-talets slut som han började tänka på sin akademiska karriär. När han blev professor i Umeå hade det radikala universitetet, som genomgått 68-rörelsens våndor, nog tänkt sig en icke fullt så lärd innehavare av professuren. Pappa hade god hjälp av den betydligt yngre vännen, och sedermera akademiledamoten, Horace Engdahl i frågor om och förhållningssätt till den nya generationen litteraturve­tare, nämnde Johan. Hans böcker om diktanalys, vältalighet och aforismer mm. märks fortfarande i litterärvetenskapliga avhandlingars notförteckningar.
 
Johan berättade om ett exempel på Magnus slagfärdighet. I brödernas ungdom, när Buster fått tjänst i Bonniers förlag var de bjudna på en mer officiell middag på Midhem. Det var under 1940-talets krigsår, och antisemitismen var inte ovanlig i den tidens salonger.  Församlingsprästen pratade med Buster och Magnus under kaffet.
- Buster, undrade pastorn, hur är det att vara i tjänst hos ”juden”?
-Hur tycker pastorn själv det är, blev Magnus rappa replik.
 
Sammanfattningsvis bör framhållas att de tre bröderna Carl Henrik, Gustaf och Magnus kom att inta de högsta posterna inom sina respektive yrkesbanor; Carl Henrik som diplomat och ambassadör och till slut som ambassadör för OECD, Gustaf som journalist och chefredaktör för Svenska Dagbladet och Magnus, litteraturvetare och professor och ledamot i en rad lärda och vittra sällskap och akademier. Berättelserna om bröderna blandades med projicerade bilder ur familjealbumen som Christoffer och hans son Gösta sammanställt. På vägen mot Örenäs kunde tomten där Midhem legat pekas ut. Byggnaden finns inte kvar men några av de stora vårdträden på tomten var planterade när Midhem byggdes.
 
Efter återkomst till Örenäs slott samlades deltagarna innan middagen inför sedvanlig fotografering. Middagen åtnjöts under uppsluppen stämning. Tal hölls av ordförande Fredrik och Föreningens förre ordförande, Jöran. Festen slöts långt in på kvällen. På söndagsmorgonen den 26 maj efter frukost, vidtogs som sedvanligt familjedagssammanträde. Efter lunchen upplöstes 2013 års släktmöte med förhoppning om att släktmedlemmarna träffas åter igen om tre år.
 
Eric von Platen
vice ordförande