Familjedagen 2016

Foto: Anna Johanna von Platen (klicka för större bild Foto: Anna Johanna von Platen (klicka för större bild

Sammanfattning av den 49:e ordinarie Familjedagen

Som traditionen bjuder startade släktmötet på eftermiddagen två dagar före släktföreningens stämma – familjedagen. Gimo bruk, mitt i samlingen av legendariska järnbruk, var platsen där vi bodde och i huvudsak förplägades. Närmre nittio deltagare hade kommit till mötet. Det var representativ spridning i alla åldersklasser. Vädret makter log mot oss. Vi kunde sista dagen konstatera att vi fått årets tre första sommardagar. Fredagens informella buffémåltid brukar användas till att återbekanta oss med varandra, det var ju tre år sedan senaste släktträff.

Programmet eller temat vid sidan om familjedagsbestyren handlade om Upplands järn-bruksmiljöer, av vilka några har en viss anknytning till von Platen-släkten. Lördag morgon tidigt for vi iväg med två bussar guidade av en fantastisk välgjord beskrivning över Upplands bruk, som Henning hade författat för ändamålet och låtit skicka ut i förväg.  Läs mer här.

Att just detta kluster av järnbruk kommit till berodde i första hand på Dannemora-gruvan och järnfyndigheterna där, kända för sin höga kvalitet redan i sedan tidigt 1500-tal. Vattenkraften var en annan lokaliseringsfaktor för Gimo, Forsmark, Harg, Söderfors, Leufsta, för att bara nämna några av bruken. Svensk industris vagga stod i dessa trakter. Ledarna och entreprenörerna var hitresta eller hitkallade från kontinenten. Vallonerna var ledande yrkesmän. Fastän Sverige varit en stormakt var vi, vid den tiden, trots allt i första hand en råvaruproducent i form av skog och mineraler.

Första stoppet var Leufsta bruk. Här finns den direkta kopplingen till släkten. Kanal-Baltzars son Baltzar Julius var gift med Charlotte De Geer af Leufsta. Hon var dotter till den store entrepre¬nören Carl De Geer tillika återuppbyggaren av Leufsta bruk. Genom giftermålet bands två entreprenörssläkter samman, vilka båda var i ropet under 1800-talets första hälft. 

På Leufsta mötte oss konst- och arkitekturhistoriken, 1700-talsspecialisten, mm. - Lars Sjöberg, med förflutet som intendent vid Nationalmuseum. Leufsta bruk betraktades som ett idealsamhälle, vilket innebar att det fanns en uppsättning av samhällsinstitutioner som kyrka, skola, apotek, viss sjukvård, åldringsvård mm. Bostäderna, för dem som arbetade på bruket, var för tiden av mycket hög klass. Många begåvade barn fick, genom att de uppmärksammades i bruksskolan, möjligheter till högre studier. Slottsbiblioteket beläget i byggnad för sig innehåller verk i upplysningstidens anda. Lars visades oss också slottet från insidan, som på 1800- och in på 1900-talet genomgick restaureringar av dessa tiders kändisarkitekter – Carl Christoffer Gjörwell och Isak Gustaf Clason. Kyrkan, med koret i norr, med sin berömda Cahman-orgel fick vi också möjlighet att titta till. Med toner från den orgeln har många berömda skivinspelningar skett. 

Tack vare det vackra vädret gjorde många omfattande promenader runt hela anläggningen med reminiscenser av de sinnrika vattenregleringarna kring Risforsån. Det hade sedan 1500-talet, utmed ån, funnit små ”bondejärnbruk”. Det som emellertid gav det stora uppsvinget i Leufsta och de andra bruken var kapital och samlade resurser, kunnig arbetskraft och vidlyftig export. Släkten De Geer ansågs då vara den rikaste och mest inflytelserika i Sverige, något som även spillde över på delar av von Platen-släkten. 

Lunchen avåts på restaurangen vid Forsmarks bruk, som numera ägs av Vattenfall. Några hann också med att ta en rask promenad i den engelska parken. Den i Forsmark tillhör en av de bäst bevarade och restaurerade i vårt land. Det är sannolikt arkitekten Carl Piper, han på Haga, som ligger bakom parkens generalplan. Det ligger ett stort ansvar på Vattenfall att förvalta parken efter de förra ägarna – familjen af Ugglas – stora insats.

Det sista besöket som stod på lördagens program var Örbyhus slott, vars ursprung är från 1300-talet. Slottet ligger i en kulturbygd på en kulle invid Vendelsjön. Från början låg här med stor sannolikhet en strategisk fornborg utmed vattenlederna mot Östersjön. Kärnan i slottet är en vasaborg, som fortfarande kan upplevas både exteriört och interiört om någon påpekar det för betraktaren. Gérard De Roquette-Buisson, nuvarande slottsherre och vår guide, var noga med att uppmärksamma oss på denna arkitektoniska finess.

Örbyhus kom på 1720-talet i släkten De Geers ägo och användes till och från som bostad. På 1830-talet rustades det upp av Carl De Geer genom att arkitekten på modet, C.C. Gjörwell, fick fria händer. Det berömda orangeriet som tillkom i samma veva, används idag som uppskattad sommarkonsertsal. Carl De Geers dotter och mågen Baltzar Julius – kanal-Baltzars son – flyttade in det upprustade slottet, varvid Örbyhus för en tid blev ett Plata-boställe. Vår värd och guide presenterade med stolthet Banér-rummet som tillkom på 1910-talet efter ritningar av arkitekten Lars Israel Wahlman – Engelbrektskyrkans skapare. Stilen var den vid tiden förhärskande – nationalromantik. I den fantastiska jaktvapensamlingen bjöd vår värd generöst på förfriskningar.  

Örbyhus är, för gemene man, mest känt för att det var där Erik XIV tillbringade sina sista 4 år innan han togs av daga. Vi fick en dramatisk skildring av detta i den fängelsehåla som fortfarande finns bevarad. Både vuxna och barn lyssnade uppmärksamt och med inlevelse på både dramatiska skrönor och historiska fakta kring vasatiden och den fiendskap som uppstod mellan Erik, Kung Göstas söner och Sturarna. Vi fick ett lästips av vår guide  - ”Kung Erik av folket” av Knut Carlqvist -. Vi som redan skaffat denna metabok ångrar inte besöket på närmsta antikvariat veckan därpå. Liknande maktspel, som skildras, förekommer även i våra dagar.

Väl ”hemkomna” till Gimo var det tid för en stunds vila före familjemiddagen. Medan vi i den nedgående solens sista värma tog ett glas bubbel av olika styrka och smak fick vi en välbehövlig privatlektion, den som så önskade, av vår hängivne släktkrönikör – Carl Hofman-Bang, som konstruerat vår hemsida. Den obligatoriska fotodokumenteringen hann vi också med under regi av Anna Johanna, innan vi satte oss till bords. Gunilla (Gård&Torp) hade fixat en genomtänkt placering kring de runda borden, vilket tydligt hördes på det trevliga sorlet och skratten.

Ordföranden hälsade välkommen till den 49:e ordinarie sammankomsten med att påstå: -”den som fyllt 133 år vet hur man känner sig. Mot bakgrund av detta får man säga att Svenska von Platen-föreningen är ovanligt vital. En skål för föreningen! Ordförande tillade som den vinkännare han är; det rödvin - La Grola - vi skålar i har vuxit på den vingård i Veneto som florentinaren Dante Alighieri landsförvisades till på 1200-talet, och som hans släkt förvaltat sedan dess.” Med ordförande förenade vi oss i en skål och ett tack till Carl Eric och Gunilla i styrelsen som ordnat med allt det praktiska.

Att en och annan molekyl från Dantes fotsulor kanske smugit sig med i La Grola-vinet var nog förklaringen till förra ordföranden Jörans spirituella Stand-up-Comedie ihop med Nicki under middagen. Tacktalet hölls under ordnade former av Ulf W. Andersson, som hade Barbro till bordet. Ulf  - ingift via Nina – en ”ingift” som stand-up-Jöran, som gammal skattmästare, ville benämna en ”utgift”. Föreningen konstaterade emellertid, efter Ulfs tal, att han som ingift är en stor tillgång. 

Söndagsfrukosten intogs under tystnad medan familjedagens deltagare läste på ekonomiska rapporter verksamhetsberättelsen och för tre verksamhetsår. Resultatet av detta är ett helt annat protokoll.

Karlskrona i maj 2016 
Vid anteckningsblocket
Fredrik von Platen